torsdag, maj 01, 2014

Resultat av tjuvbetäckningen

Vi fick inse att två av tackorna måste blivit tjuvbetäckta av mästarhopparen Ylle, då de såg högst dräktiga ut, men inte hade lammat när "tiden gått ut" för lamningen i mitten av mars. (eller ja, antalet tjuvbetäckta var flera, men de lammade vid någorlunda rätt tillfälle, om än med uppenbart fel pappa till lammen)

 Medan resten av tackorna med lamm fick gå ut på bete, fick dessa två 1-åringar stanna kvar hemma och i förrgår nedkom den ena av dem med tvillingar i hagen.

Jag hade varit lite orolig inför den här förlossningen,  då vi med tanke på lammens potensiella storlek, inte vill sätta tunga Ylle på förstföderskor, men den här gången var oron obefogad. Snabbt lätt och näst intill omkomplicerat gick det. Lamm nr två behövde en klämma på naveln bara, i övrigt har den unga modern skött sig själv.
Storebror har hittat juvret
Lillasyster är på väg!
Brodern passar på att förse sig med mat medan mamma tvättar sin nyfödda
Mor och dotter
Idag möttes vi tyvärr av en tråkigare historia. I flocken stod en ungtacka som vi trodde hade kastat (helt liten och smal, men med lätt antydan till juver) med en lammunge halvägs ute. Varför lammet inte kommit ut helt förstår jag faktiskt inte, för det låg rätt, huvud och framben var ute och bara jag tog i lammet föddes resten fram utan problem. Jag fick liv i lammet som till en början varken andades eller hade puls, men efter en halvtimme dog det tyvärr ändå, och tackan var ordentligt medtagen. Hur länge hon kämpat med lammet är oklart.

Usch vad ledsamt det är när det blir så här. "Hade vi sett det tidigare hade det gått bra!", tänker man ju. Tyvärr var omständigheterna inte sådana att jag kunde varit där iom det som hänt Tilde, och den som kollade till fåren hade tyvärr inget sett heller, och det är ju inte lätt i en flock på nästan 100 djur att se allt heller... Särskilt när det inte är väntat med en lamning!

Nu har vi bara tackan Silje kvar som går här hemma. Jag utgår ifrån att hon också har tvillingar, så stor som hon är. Och henne gör vi förstås vårat bästa för att ha koll på. Betydligt lättare när hon går jämte huset, i en grupp på bara tre tackor, dessutom. Hoppas det blir snart så vi kan konstatera lamningen avklarad för i år!




Inga kommentarer: