fredag, december 12, 2014

Sockerbagare

Två stycken, bor det i Gökhem. De äter väldigt mycket deg, och bakar en och annan pepparkaka!
Alma har gjort en Ayla, och Tilde har gjort en Toolah!


torsdag, december 11, 2014

Morgonmys

med en liten förkyld tjej, och två större, håriga tjejer!

onsdag, december 10, 2014

Gojibär!

De första, egenodlade, fann jag väl kamoflerade mot den faluröda väggen. Hela 2 stycken! Vilket strålande odlingsresultat! ;-) (Jag hoppas på något fler 2015!)



tisdag, december 09, 2014

Aylas personlighet fångad på bild!

En sjövild
(Så busig att ögonen i princip lyser, även när hon inte fotograferas med blixt i skymning...)
 knähund...
(Det är mysigt med hund i knäet, men lite svårt att se TV:n! För ett år sedan vägde Tilde 16kg och Ayla 4kg. Nu väger Tilde 17,5kh, och Ayla 21kg. Men, hon ska fortfarande sitta i lillmattes knä förstås!)




söndag, november 30, 2014

Första advent och väggar

Visst ser det idylliskt ut? Lussekattsbak med en glad liten ligist!
Jodå, och när jag för en sekund lämnar rummet (efter att ha blåst ut ljusen, jaadå), så ser alla lussekatter ut så här. Goda vart de, i alla fall!
Och till mig, som inte äter lussekatter (eller ja, inte socker, mjölk och mjöl då, som ju i princip är vad lussekatter innehåller) blev det rawfoodtryfflar! Bägge två består av mandelmjöl, kokosmjöl och kokosolja, och sedan har de bruna smaksatts med dadlar och pepparkakskryddior, och de gula med fikon och saffran!

 Utöver lussebak har det även börjat dyka upp väggar på utbygget! Isolering och vindväv är på plats, så när som på övre delen av gaveln. Det går framåt så sakterliga!
 




söndag, november 23, 2014

måndag, november 10, 2014

Stå på huvudet

Varför i hela fridens namn vill man lära sig det? Jag vet inte riktigt... För att man kan, kanske? Roligt är det i alla fall! Och det går ständigt framåt!


söndag, november 09, 2014

torsdag, november 06, 2014

Första snön

Visst känns det en smula underligt med snö på grönsaker och sommarblommor?






onsdag, november 05, 2014

Badglädje

De är för tokiga, ankorna. Draken är värst. Han flyger ner i baljan, dyker under ytan och lever rövare som tusan i poolen när det är dags för det dagliga vattenbytet. Så roligt (ok, och blött!) att se!









tisdag, november 04, 2014

Ankorna har också vuxit!

e här två små...
Ser nu ut så här!
De håller precis på att rugga och nya fjädrar är på väg så de är lite flammiga, men ändå så fina! Draken är ENORM (och då är han nog inte färdigväxt, han är gammal?)
 och den lilla söta honan har ett så fint, vitt huvud!
Och de här småttingarna, ja de har förstås också vuxit.
2 honor (en försvann) och 1 drake (som hamnar på middagsbordet så småningom) blev det. Jättefina, även dessa två.
  Jag gillar verkligen ankor, de är så roliga på något vis!

söndag, november 02, 2014

Kronarvingen flyttar ut

Än så länge går det bra med den lilla påfågelns flytt ut till sina riktiga föräldrar och maranflocken. Det verkar vara en flicka: en kronprinsessa alltså, för vad jag sett hittills så har hon inga orange  slagfjädrar. De brukar komma mellan 3 och 4 månaders ålder, så de kan väl fortfarande dyka upp.
 Hon är nyfiken och var snabbt ute och kollade in utegården, medan hennes "kycklingsyskon" förskrämt höll sig inomhus hela dagen. Dock håller hon sig helst till sin hönsmamma ...
Mor och dotter. Blod är inte alltid tjockare än vatten. MammaMaran tar fortfarande mkt väl hand om sina 14 veckor gamla kyckling!
 ...och de övriga maranerna, för ärligt talat, så är hennes biologiska föräldrar måttligt snälla mot henne. Inte så att de är aggresiva, men de behandlar henne som vilken annan höna som helst; dvs hon får ett tjuvnyp om hon kommer för nära. Nåväl, de lär säkert känna (och uppskatta) varandra så småningom!
Här är de iaf fångade på samma bild. Guldis i bakgrunden, kronprinsessan i framkant.
 Eftersom kameran ändå var igång, blev det några maranfoton också. Mina maraner är ena konstiga fåglar. Varje vår ser de rent anskrämliga ut. Sorgliga. Fruktansvärda. Fjäderlösa, duniga och mer eller mindre nakna. Varenda gång tänker jag att "neej, nu är det slut med maraner, det är ju ngt galet!". Men så kommer hösten. Och så är de så här fina igen.
Tuppens stjärtfjädrar är på utväxt igen efter ruggningen
 Jag har hört att det är många som har sådana här "problem" med just maranerna. (Jag skriver "problem" inom citationtecken, för fåglarna själva verkar oberörda, det är nog mest jag som våndas över deras utseende) Jag undrar vad det kan bero på? När jag slaktat maran, har jag upplevt att de är otroligt lättplockade. Fjädrarna sitter väldigt löst, vilket är en fördel vid slakt förstås. Men det är också det enda positiva.
 Hur kul är det när de ser ut så här?
Fast... Så här ser samma tupp ut idag... Hur fin som helst.
 Eller titta på bilderna på när Kronprinsessan var liten. Mamma höna var ingen allt för skön syn...
Jämför med dagens bild på dem bägge. Jag tycker att det är bra underligt.