söndag, februari 28, 2010

Ruckelångest

...kallar jag det som jag ibland drabbas av, när jag känner att vi bor för ruckligt. När jag tittar mig omkring i ett rum och inser att allt är fult och provisoriskt och ofärdigt. Skittrist är det, rent ut sagt, som tur är drabbas jag inte av det så ofta (konstigt nog, det borde jag kanske, med tanke på hur här ser ut?).

Ruckelångesten brukar oftast dyka upp när jag får se någon annans nyrenoverade kök eller badrum (för det är i regel de två rummen hos oss som ger mig mest ruckelångest. Med släppande plastmattor, tvättmaskinen inne i duschen, spiskåpor hängande på trekvart osv.)

Den här gången var det köket som jag såg på med oblida ögon. Visst inser jag att med våra ekonomiska och tidmässiga begränsningar att det aldrig kommer bli ngt tjusigt katalogkök, men det kräver (och vill, det känns opersonligt och onödigt...) jag inte heller... Det måste inte vara sprillans nytt och vackert och perfekt men...

Det vore fint att ha kakel som täcker hela väggen som ska kaklas och inte bara delar av den, att ha luckor för skåpen och hyllor däri, att ha utgångshål för fläkten (kolfilter fungerar inte tillräckligt bra tycker jag!)... kanske ett kylskåp med handtag på, och som inte behöver frostas av vareviga månad... Och ett golv där hela golvet täcks av samma material.. och helst ska det materialet inte vara jättegammal plastmatta med fläckar som inte går bort...

Ja det hade varit fint med ett sådant kök... *drömmer mig bort* Men när ska man ha tid? (för att inte tala om pengar!) Sådant som köksrenovering är ju dessvärre lågprioritet här. Men drömma kan man ju...

Och mitt i allt det här, vet ni vad som är jobbigast? Inte det faktum att jag har ett fult kök, ångesten baseras nog allra mest på vetskapen att jag visst är mer matrealist än vad jag vill vara. Och uppenbarligen vill ha saker bara för sakens skull; det mesta som jag vill ändra på är ju mycket en estetisk fråga... För det går egentligen ganska bra att laga mat och diska i ett fult kök också...

lördag, februari 27, 2010

Waterworld

Det går mot vår, men vägen dit är både hal och blöt. Kanske är det ofrånkomligt, när en sådan här vinter ska förvandlas till vår, men roligt, det är det iaf inte!

+5 och regn för andra dagen i rad. Snön försvinner ganska snabbt... men i gengäld får vi blankis täckt av vatten, på sina ställen både en och två decimeter djupt. Nästan omöjligt att ta sig fram utan vurpor.

Almas första kommentar när hon kom utanför dörren var "titta mamma, GRÄS!" och mycket riktigt, omkring huset tittar gräset fram.
Hennes nästa kommentar var inte lika glad, för naturligtvis halkade hon omkull i en vattenpöl vilket gjorde både ont och blötte ner henne totalt, så längre än så blev inte utevistelsen den här vändan.

I övrigt har även Alma gått och fått lunginflammation. Efter en vecka av obefintligt ätande fick hon feber, hosta och ont i bröstet och efter att ha tillbringat hela torsdagen på VC ställdes en ngt tveksam diagnos om lunginflammation. Crp låg på 97, och skrällig hosta och ont i bröstet säger ju sitt, men det var svårt att lyssna på hennes lungor ordentligt, hon är ju rädd för läkare och ville inte alls andas djupt när läkaren skulle lyssna. Nu är det penicellin 3 ggr dagligen som gäller, och jag hoppas att hon snart mår bättre. Men ärligt talat hostar hon i mitt tycke värre nu, så jag vet inte om det är rätt medecin hon får...

fredag, februari 26, 2010

Rosa?

Den här pelargonen har blommat vitt i 2 år, och kommit igång ganska sent bägge gångerna. Och nu, vad har hänt? Den blommar rosa, i februari?! (och nej, jag har INTE förväxlat den med en annan. 100% säker)

torsdag, februari 25, 2010

Djurförsök

Jag fortsätter på djurtemat, och gör ett försök med lite andra djur. =)

Almas bästa kompis Sagas fötter ska prydas av sådana här små möss.

Och här kommer det jag längtat efter mest att få göra! Nordsvensktofflor!!! Dessa hårfagra hästar ska värma Evas dotters fötter.

Så har det blivit lite icke-djur-tofflor också faktiskt, här är ett par i härliga färger till Evas bonusdotter.

onsdag, februari 24, 2010

Bakinspiration

Det var länge sedan jag sist kände mig så här inspirerad till att baka bröd! Kanske är det den nya pigga surdegen (som faktiskt är två nu, jag har byggt vidare så nu är det en råg-sur, och en snart-bara-dinkel-sur =)) som gör det? Alltid roligt med ett nytt husdjur? =)

Idag har rågsurdegen "Fido" fått göra sitt första jobb, ett tämligen enkelt formbröd (enbart surdeg som "jäsmedel", ingen jäst i) Han lyckades över förväntan, det jäste riktigt riktigt bra, och blev förstås jättegott också! =)

tisdag, februari 23, 2010

inte riktigt RIESKA

Häromdagen serverades det potatismos här, och jag gjorde extra mycket för jag ville prova fru Anderssons tips om vad man gör med överblivet mos. Nu var det här ju egentligen inte överblivit i vanlig mening, jag hade ju fullt medvetet gjort på tok för mkt, men ändå. =)

Av potatismos, kornmjöl och ägg göra man det finska brödet RIESKA, som enligt fru Anderssons anvisningar görs på följande sätt:
"Tag lika delar mos och kornmjöl, blanda det med ett gäng ägg, har inga exakta mått, men kanske två ägg per halvliter mos. Kanske lite salt i om moset inte är väldigt kryddat.
Forma platta rundlar med mjöliga händer, picka med gaffel, grädda 250 grader en kvart ungefär eller nåt, dom ska bli lite brunfläckiga."

Det lät ju lovande, och eftersom jag visste att jag hade kornmjöl i skafferiet, kokade jag massor av potatismos.

Dax att baka då. Hittar inget kornmjöl. Nähä, vad gör jag nu med allt mos?! Jag följde receptet, men bytte ut kornmjölet mot vad jag hade hemma, det fick bli rågmjöl. Resultatet? Jo det blev ätbart, men ingen höjdare enligt mig. Resten av familjen tyckte dock att det var ganska gott. Men någon riktigt RIESKA, det blev det förstås inte med helt fel mjölsort!

I övrigt så frodas Fido. Ja ni vet, den nysatta surdegen. Vid en ålder av 6 dygn bubblar han så här fint!

Tama djur, vilda djur...

Min vän Gris-Eva, som föder upp minigrisar, (vilket väl kan anas med tanke på hennes smeknamn) frös också om fötterna. Till henne har jag lämpligt nog gjort GRIS-TOFFLOR!
Knorr där bak har de också. =)

Hennes sambo kallas av ngn för mig okänd anledning "Sitting Bull" (är det så att han mest sitter och tjurar, eller vaddå? =)). Inte heller han kommer lida av kalla golv i sina TJUR-TOFFLOR. =) TILLÄGG: han kallades visst bara "The bull", så han kanske står u pp och tjurar istället!? =)

Stybbe tyckte att tjurarna såg ut som deprimerade stjärngossar med ring i näsan, men jag håller inte alls med. De är bara... kolugna! =) (och visst, hornen lämnar kanske lite mer att önska men de var svåra att få till!)

De här var ju ganska...tama? Men nu är det slut på tamdjuren! Jag skrev ju att jag skulle försöka göra lejontofflor och det har jag gjort.Det blev tyvärr flera stl för stora för att passa Alma ( varför, varför, mätte jag inte under arbetets gång? mitt ögonmått är tydligen inte att lita på!) Nåja, ingen skada skedd, savannens konungar får flytta till Stockholm, och Almas kompis Liv.

De så söta, och det var sjukt jobbigt, svårt, frustrerande komplicerat att virka i 4-dubbelt pälsgarn, det rekomenderar jag ingen att prova om man inte är utrustad med bra belysning och ännu bättre tålamod. =) fast det GÅR, första tofflan var svårast. Men det gäller att inte göra fel, för det går inte att repa upp om det skulle hända... =)

måndag, februari 22, 2010

En pärlplatta är en pärlplatta är...

... en pärlplatta? Eller? Pärlplattepiggar passar alltid ihop med pärlplattepärlor?

Faller man för barnets böner och köper fina insektspärlplattor på coop för alldeles för mycket pengar får man inse att så är inte fallet. Med de fina pärlplattorna medföljde lite pärlor, dessa hällde vi ut i pärlburken... för att sedan inse, när barnet skulle börja pärla, att vanliga pärlor passade inte på pärlplattorna, de hade för små hål...

Men i affären säljs bara en sorts pärlor, dessa med hål som tydligen är för små. De här nyköpen går med andra ord bara att pärla en enda gång. Och eftersom vi inte kan urskilja vilka pärlor som hör till vad i burken (så liten är alltså skillnaden) så får Alma inte pärla dem alls. Så jäkla onödigt! Meningslös utgift och besviket barn.

Så ett tips: lämna kvar de där pärlplattorna på coop, även om era barn också tycker att de är fina...

söndag, februari 21, 2010

Snö, snö överallt... och trumsjuka, uppe på det.

Snö ute, snö inne (snö i hjärta, snö i sinne? ungefär så känns det faktiskt)

Ja, snö INNE. Snöstormen har tryckt in regäla mängder snö mellan träpanelen på ladugården, så innanför stalldörre möttes jag av en 70cm hög driva. Och så här ser hästutrustningen som hänger i mitt provisoriska stall ut.
Om jag längtar efter en sadelkammare? (och ett riktigt stall, med täta väggar?) Svaret på den frågan är JAAAA!

Annars finns det en del som är glada åt snön. Det blir roliga, branta pulkabackar av de upplogade vallarna...

...och sådana som är mindre glada åt snön. Fy fasen för att vara minishettis i de här snömängderna! För Simona, 86cm i mankhöjd, går snön så här högt upp överallt, hon står INTE i en driva på bilden... Tur att hon har en stor kompis som kan bana väg för henne. Här hade hon dock glömt av att det är säkrast att gå i de redan upptrampade spåren, och simmade i det närmaste fram...


Mitt uppe i snö"kaoset", skulle vi naturligtvis drabbas av sjukt får också. Igår visade plötsligt en av våra ungtackor tecken på trumsjuka. Trumsjuka? Nu, mitt i vintern? Ja tydligen... Ngn förklaring till det har jag inte fått.

Vi behandlade med ljummen blandning av mjölk och olja, och peppar peppar verkar det ha släppt nu. Svullnaden är nere, inget vitt skum i mungiporna och hon äter. Hoppas det inte återkommer utan att hon blir frisk nu!

lördag, februari 20, 2010

Odling i snöstormen

Vilket väder vi har haft den här vintern! En sådan här vinter har jag faktiskt aldrig tidigare varit med om i mitt liv. Snö, massor av snö, och kallt, ofta riktigt kallt, i flera månader i sträck! För nästan ett år sedan, det skiljer bara några dagar, såg det ut så här

(okej, och så här...)

I år... ser det helt annorlunda ut. Mer som det ska göra på vintern förvisso, men jag är rätt trött på det. Snöstorm och -9 är det här idag. Det ni ser här nedan, är ingången till våran jordkällare.

Grisarnas hage täcktes av ett snölager som var ungefär dubbelt så tjockt som grisarnas egen höjd. Bara att ta fram snöskyffeln och göra en gång till toan (som alla utom Gertrud använder. Hon har inte fattat att grisar är renliga djur, utan bajsar hellre inne än går ut i snön...) och matplatsen.

Trots att snön vräker ner utanför, så spirar årets första frön på fönsterbrädan.
Det är basilika, den krydda som är mig allra allra kärast. Jag är nämligen obotligt beroende av pesto. Pesto är verkligen gott på ALLT! Pasta, bröd... Mmmm... Vintern har tyvärr varit fattig på pesto, men jag hoppas snart kunna råda bot på det.

Även den övervintrade physalisen spirar av nya gröna skott. Lite rangliga trots placering i söderfönster, men ändå.

Och tillsist, en pelargon som inte förstått att"än så är det vinter"...


fredag, februari 19, 2010

Ond bråd död

"Det lilla äcklet" har avlidit, 3 år gammal. Han har varit min ständige följeslagare under de här åren, jag har matat och pysslat om honom regelbundet och han följde snällt med i flytten hit.

Under våra år tillsammans har han förökat sig flitigt, (ibland lite väl flitigt, det har hänt att hans bostad, skåpet över safferiet, varit helt fullt av kladdig smet...), och spridit sin säd (!!! och sin syra) till många ställen runt om i grannskapet.

Under sin livstid var han konstant sur, men jag tyckte om honom ändå... Så det var med stor sorg jag hällde ut honom i vasken häromdagen, han hade gått och möglat så här på sin ålders vår (eh, eller vinter, det är snöstorm ute...)

Jag hoppas att min nystartade vän ska fylla "Äcklets" plats väl, det blir en tuff uppgift då "Äcklet" var en mästare på att ge gott och hållbart bröd, men det kan gå. Vad min nya surdeg ska heta? Ja, jag såg just att det stod Fido i glaset på hans burk så...

Tillåt mig att presentera Fido, en 2 dagar gammal rågsurdeg. =)

torsdag, februari 18, 2010

Toffelbomb!

Här kommer en bildbomb på beställda tofflor! Japp, jag säljer om ni fryser om fötterna! =)

Till Eva:

Till Anna:

Till Alex, snart 1 år:

Emil 3,5 ville ha tiger sa han, och så blev det:

Visst är de roliga?! Alma vart jättebesviken över att de inte var till henne, får kanske tillverka ännu ett par. Men jag har svårt för att göra samma sak två ggr, då tappar jag glädjen och inspirationen... Kanske kan jag göra henne ett lejon, med lurvig man ovanför öronen? Undrar hur jag ska få till manen... Pälsgarn? Har aldrig använt sådant. Ännu! =)

Andreas favoritfärger är svart och chockrosa, och sådana blev även tofflorna. =)

Alla tofflor är virkade på frihand efter egna ideer, så jag kan tyvärr inte dela med mig av några mönster. Jag har själv ingen aning om hur jag gjort! 0)

onsdag, februari 17, 2010

OS-mössan


Jag har hört flera förfrågningar efter ett mönster på OS-mössan. Och på den här trevliga bloggen har ni ett!

Själv kommer jag INTE att virka ngn OS-mössa, är totalt ointresserad av OS, och sport på tv gör mig deprimerad och självmordsbenägen, så sjukt tråkigt. =)

tisdag, februari 16, 2010

Fettisdagen


Vad är väl fettisdagen utan semlor? Bara en helt vanlig tisdag. Och det är just vad det har varit här idag, en vanlig tisdag, utan fet, och utan semlor. Och det går ju det också. =)

Semlan ovan åt vi för flera veckor sedan, med hemgjord mandelmassa och grädde från grannens kor, underbart gott!

måndag, februari 15, 2010

Vad man kan göra med LATEX...

Vissa av er börjar genast fundera på vad det är för perversioner som dagens blogginlägg kommer att bjuda på. Jag är ledsen att göra er besvikna men... så där väldigt perverst är det faktiskt inte. =)

Ni vet hur pass halt det kan vara med raggsockar på ett parkettgolv? särskilt när man inte är så gammal och håller ganska hög fart genom rummen... Samma sak är det förstås med innetofflorna som jag har gjort.

Jag har funderat på en lösning på det här, jag läste någonstans att man kunde måla med textilfärg på tovade tofflor för antihalkeffekt, och på ett annat ställe fanns funderingar på om det gick att gummera undersidan med något specialmedel... Jag spann vidare på gummi, och fann flytande latex som man använder till gjutformar. Förhållandevis billigt, och Stybbe skulle ändå till Skara idag så han fick ta en runda på SlöjdDetaljer också.

Sedan började testandet, men en virkad provlapp och en flaska ammoniak-stinkande latex. (som tur är luktar det ingenting när det torkat! För vem vill gå runt och lukta vanskött grisladugård?!)


Och det verkar fungera över förväntan! 2 relativt tjocka lager (svårt att få till ngt annat än tjocka lager på sådant här material), och man får en totalt halkfri sula som är mjuk nog att forma sig perfekt runt foten, men ändå stabiliserar upp till att bli ännu mer toffel, och mindre socka. Det blir mer toffelkänsla med riktig sula på ngt sätt.

Så har Almas tofflor fått sig en behandling, här är de nymålade.
.
Och här här ni det färdiga resultatet. Syns knappt!

söndag, februari 14, 2010

Vad är det för något!?




Tja, det ska föreställa en bäver, men ser ut som ngt annat. En björn kanske... med kanintänder. Och ögonen får honom att se lite... blåst, ut. Här har vi alltså en 11 cm hög, sinnessjuk björn-bäver gjord av restgarnet från mina tofflor...

Ja ja, så kan det vara. Mönstret, som jag förstås inte följt, hittar du här. (hade jag följt mönstret, kanske det sett mer ut som en bäver också...)

lördag, februari 13, 2010

Några rader om min blogg

Koola Viola håller just nu på med det spännande projektet "presentera bloggföljare". Och i och med Koola Violas många bloggföljare, jag inkluderad, så det blir nog ett ganska omfattande arbete. =)

Och det här är vad Koola Viola skriver om mig och min blogg!

fredag, februari 12, 2010

Kalla golv och små prinsess-skor

Nu lider jag inte av kalla golv längre, för nu har jag virkat mig ett par tofflor/tossor! =) (Ja, brunt igen. Jag är inte roligare än så är jag rädd... Eller det kanske är precis tvärt om, jag är en så otroligt färgstark personlighet att jag måste dämpa mig ngt med mer jordnära färger?! *fnissar*)

De är virkade i 3-dubbelt akrylgarn, och jag hade inte flera nystan av samma färg utan det är tre olika bruna nyanser i toffeln. Men inspiration från Virkaholic har jag virkat mer eller mindre efter eget huvud, för hennes mönster passade inte riktigt min fotform...

Den första toffeln gick på ett par timmar, men nr två tog dubbelt så lång tid för jag fick repa upp flera ggr, det gällde ju att få tofflorna likadana. =) Varma och sköna känns de, som ett par extratjocka och lite formstabilare, men låga, raggsockor.

När Alma såg tofflorna sa hon bara "Åh, prinsess-skor!!!" och gick och hämtade ett färgglatt nystan i garnkorgen. "Mamma, jag vill ha ett par små prinsess-skor!" Jaha, så visste jag vad jag hade att göra härnäst alltså. =)

Ägnade kvällen åt de efterlängtade prinsess-skorna, och de blev riktigt bra, gjorda i det garn Alma föreslog, dvs ett multifärgat raggsocksgarn som jag fått av min mor. Jag gjorde dem ganska stora, för det är synd om de är urvuxna om en månad tänkte jag. Alma gillade dem jättemkt (och de är allt annat än dämpat bruna! =))


I övrigt har jag upptäckt sidan Drops Design fina mönster, det finns precis hur mkt att välja på som helst, alldeles gratis, och jag hittar en massa saker som jag vill göra! =) Tyvärr kräver ju det mesta flera garnnystan i samma färg, och det har jag inte så gott om.... =/ Så småningom kommer det bli mössor där halva är röd och halva grön, eller ena vanten rosa och andra orange. =)

torsdag, februari 11, 2010

Utebliven äggfrossa & häcklöpning

Jag och Alma har brukar äta 2 ägg var nästan varje morgon. Därtill brukar det bli pannkaka ngn gång i veckan. Och kanske ngn kaka därtill... Och nu helt plötsligt, när det blivit en väl inrutad vana att frossa i ägg, har hönsen slutat värpa. Nog för att damerna förtjänar lite ledigt, men det innebär ju även ett avbrott i våran lyxkonsumtion av ägg. Inte uppskattat, särskilt inte av äggälskaren Alma.

När vi nu inte ens får ägg så det räcker till oss själva, så kan vi ju än mindre förse våra "äggkunder", som tur är har de förståelse för att även hönor måste ha semester ibland, men det går inte att komma ifrån att lite trist är det. Förhoppningsvis blir uppehållet kortvarigt. Både för att vi vill frossa ägg som vanligt, och för att hönorna i ärlighetens namn ser förjäkliga ut när de ruggar.

Vad säger ni om den här ruggugglan, eh, förlåt, ruggande hönan... Kan man se risigare ut!?!

De små kycklingrna kompenserar för föräldrarnas mindre vackra utseende genom att vara helt bedårande! (som kycklingar nu alltid är...) De är nu runt 6 dygn gamla, och vissa av korsningskycklorna (araucana- maran/svarthöna) uppvisar redan tydliga tecken på att vara sin mors barn. Det går inte att komma ifrån att små dunbollar med begymmande örontofsar ser helt otroligt söta ut! =)

Här har ni en annan sötnos efter samma föräldrar, även den med små örontofsar, även om de inte syns så bra på bilden...

Och här har kameran fångat en appenzellerkyckling på språng, han (för inte kan de väl bli en höna? Va? Vaa?!) ska bli häcklöpare när han blir stor, av stilen att dömma. =)

Superhjälte-alv-katten!

Sent i gårkväll blev hon färdig, superhjältekatten. Fast jag tycker mer att hon ser ut att vara en alv-katt, eller så, men det är ju inte min åsikt som räknas.

Tanken var från början att hon skulle bli en helt vanlig katt fast "av tråd", som Alma vill uttrycka det, men när sedan Alma kläckte ideén om att katten skulle vara SUPERHJÄLTE, utrustades kissen snabbt med gnistrande mantel och hatt, allt efter Almas anvisningar. Kanske hade det varit mer korrekt att virka även superhjältekläderna, men vi hade så roligt tyg mm hemma så det fick bli som Alma föreslog.

Superhjältekatten är 45 cm lång från topp till tå, men eftersom hon inte är kapabel att stå upp själv så är det måttet knappast särskilt intressant. Sitthöjden är dryga 30cm.

Här har lma & Superhjältekatten morgonmys tillsammans.
Mönstret kommer från SvartaFåret, men i ärlighetens namn så har jag inte följt mönstret så där överdrivet mycket, tyckte inte det var särskilt mkt att hurra för.... Det enda som följt mönstret till fullo är tassar och ben (eller nej föresten, baktassarna har jag ju justerat lite också...) , medan ögon, öron, svans och kropp är helt virkade på frihand., och huvudet ngt mitt emellan. =) (ett par bilder från tillverkningen kan ni se här)